Föräldrar oroar sig ofta över att de kanske ”skämmer bort” sina barn. När man talar om ett bortskämt barn måste man förstå vad detta faktiskt innebär. Vad är ett bortskämt barn?

Ett barn skäms bort genom att man tar bort hans frihet att göra saker! Han skäms inte bort genom att man älskar honom eller ens ger honom saker. Man kan ge ett barn nästan vadsomhelst utan att det kommer att skämma bort eller vara skadligt för honom. Men att beröva honom hans självständighet (personliga frihet) att handla kommer att vara skadligt för honom.

Det finns många sätt att beröva ett barn hans självständighet att handla.

Det första är att stoppa honom från att göra något, eller få honom att göra någonting, utan hans samarbete – man säger man gör det ”för hans eget bästa”. Men detta hindrar honom bara från att fatta egna beslut och bestraffar honom ytterligare när hans egna beslut får honom att hamna i svårigheter.

Låt oss till exempel säga att ett barn bestämmer sig för att hjälpa en vän med skolarbete efter skolan. Det gör att han kommer lite sent till middagen. Hans far blir upprörd över detta och säger att han inte får komma försent till en familjemåltid igen – aldrig någonsin! Låt oss sedan säga att fadern drar in en del av barnets veckopeng som bestraffning. Nu har barnet straffats för sitt eget beslut och han inser att han faktiskt inte har frihet över sina handlingar eller beslut.

Ett annat vanligt misstag är att ständigt säga till ett barn hur snälla alla är mot honom och hur allting görs för honom och hur otacksam han är tillbaka och att han inte visar sin uppskattning på något sätt. Det är ännu ett sätt att beröva barnet hans handlingsfrihet. Det får honom att känna det som om att han är skyldig dig något och att han inte borde försöka göra saker på eget initiativ.

Sanningen är den att inget barn har någonsin skämts bort eller skadats genom ömhet, genom sympati, genom vänlighet, genom förståelse eller ens genom eftergivenhet (det att ge honom för mycket). Man skulle kunna ge sitt barn en bil, motorcykel eller någonting annat som man själv som barn hade velat ha och han skulle inte bli bortskämd. Man skulle kunna ge honom bättre leksaker än någon annan i kvarteret hade och det skulle inte göra honom till en snobb (någon som ser ner på andra).

Det som fungerar bäst är att låta sitt barn handla självständigt och fatta egna beslut angående de vänner han leker med och går i skolan med. Han kan gå ut och dela med sig av sina ägodelar om han vill eller inte vill det. Det är upp till honom. Om man låter honom leva på det sättet kommer han själv underfund med hur världen fungerar. Och det är något han måste lära sig.

Vi måste bryta en gammal vidskeplighet (felaktig övertygelse) som säger att kärlek och ömhet gör ett barn så oerhört upprört och ställer till med problem för honom eller till och med gör honom galen. Folk tror detta – men det är inte sant.

Det snabbaste sättet att skada sitt barn är definitivt inte att älska honom, utan att ta ifrån honom hans frihet att göra saker.