Det finns saker som du, en förälder, kan göra för att hjälpa ett barn att snabbt återhämta sig från de bulor, blåmärken, skrubbsår, skrämmande upplevelser och upprördheter som ofta är en del av uppväxten.

Dessa speciella metoder eller sätt att hjälpa som har inkluderats nedan, använder kommunikation mellan dig och ditt barn. Kommunikation är något absolut nödvändigt när man har att göra med barn, precis som vid varje annan aspekt av livet. De åtgärder som beskrivs här är alla assister. En assist är en enkel åtgärd man kan göra med någon för att hjälpa till med att lindra obehag eller hjälpa till med att hantera en svårighet.

Det finns många saker man kan göra för att hjälpa ett barn som fått ett skärsår eller fallit och gjort sig illa. Frågan är: ”Om ett barn skadar sig, vad gör man på en gång och vad gör man senare?” Svaret beror på vad man menar med ”på en gång”.

Var tyst

Om man verkligen menar på en gång, genast, då är svaret: var tyst! När ett barn har gjort sig illa, sluta prata. Försök att inte säga till alla runt omkring: ”Hyssj! Hyssj! Hyssj!” eller ”Sluta prata!” eller ”Var tysta!” Man ska bara vara tyst. Om andra människor pratar omkring det skadade barnet, kan man ibland bara fösa bort dem, men man pratar inte mycket medan man gör detta. Man hjälper ett barn bäst genom att inte säga någonting. Det kanske tar ett tag att träna sig till att inte prata när barnet är skadat, men det är inte svårt att lära sig. Tystnad minskar inte tillgivenhet.

Så att vara tyst är det första, därför att en massa oväsen i närheten av ett skadat barn och att folk springer runt eller att de pratar, kan minska barnets möjligheter att återhämta sig.

Alltså: tala inte till eller skapa oväsen omkring ett barn som precis har gjort sig illa. Arbeta tyst med att hjälpa barnet genom att ge all behövlig första hjälpen för skadan.

Härmning

En annan sak man kan göra för att hjälpa barnet är att försöka med lite härmning. Härmning är det att kopiera eller imitera en annan persons handlingar och kroppsrörelser som visar hans känslor. Gör tyst härmning, vilket betyder att man bara kopierar barnets rörelser, inte vad han säger. Och man gör detta utan att prata. Till exempel tittar barnet på en och gnider sina ögon. Då tittar man på honom och gnider sina ögon. Han får idén att man är där och i kommunikation med honom och då kommer han ur sin upprördhet meddetsamma.

Härmning är mycket intressant. Man kan göra härmning med barn i tunnelbanan och i bussar och i butiker och så vidare. Låt oss säga att du ser ett litet barn som är mycket, mycket ungt. Han ler och då ler du tillbaka mot honom. Eller så lägger du märke till att han rynkar på näsan åt dig. Då rynkar du på näsan åt honom på samma sätt. Han blir mycket intresserad för han ser att du kommunicerar med honom.

”Var hände det?”

Den bästa assisten för ett skadat eller upprört barn är att helt enkelt fråga honom: ”Var hände det?” och efter det fråga honom: ”Var är du nu?” När man ställer de här frågorna måste man få barnet att peka på platsen varje gång han svarar. Denna assist kan hjälpa till med att läka många blåmärken på barn mycket snabbt.

Man kan variera frågorna baserat på omständigheterna. Låt oss säga att ett barn berättar för en att han slog sitt knä. Då kan man fråga: ”Var slog du det?” Och sedan ”Var är du nu?” Eller ”Var föll du?” Och ”Var är du nu?” Upprepa frågorna, den ena efter den andra, tills barnet kommit över upprördheten.

”Berätta det för mig”

Du kan också helt enkelt fråga ett skadat barn: ”Vad hände? Berätta det för mig.” Låt sedan barnet berätta vad som hände. När han har berättat färdigt för dig, ber du honom berätta det igen.

Du kan ta barnet igenom det flera gånger tills han skrattar eller är gladlynt.

Lokaliseringsassist

En av de enklaste assisterna att ge är en lokaliseringsassist. En lokaliseringsassist görs genom att man riktar personens uppmärksamhet bort från det smärtsamma området av kroppen eller från hans svårigheter och ut i omgivningen omkring honom.

Låt oss säga att man ville ge en assist till ett barn som hade en svårighet som han inte kunde lokalisera eller beskriva. Barnet har ont men kan inte säga var. Han vet inte vad som har hänt honom. Han känner sig bara dålig.

Tala om för barnet att du ska göra en lokaliseringsassist och förklara kortfattat proceduren. Berätta för honom vad du kommer att säga och försäkra dig om att han förstår det.

Peka sedan på ett föremål och säg till barnet: ”Titta på den/det där _______ (föremålet).”

När barnet gjort vad man bad honom göra, bekräftar man honom genom att säga ”Bra” eller ”Tack”.

Fortsätt att ge barnet assisten och rikta hans uppmärksamhet mot olika föremål omkring honom. Det kan till exempel vara en dörr, en stol eller en leksak.

Var noga med att bekräfta honom varje gång han gjort vad du bad honom göra. Du säger till exempel: ”Titta på det där trädet.” Han tittar på trädet och du ser att han har gjort det. Du bekräftar honom med ”Tack”. Sedan säger du till honom: ”Titta på den där byggnaden.” Han tittar på byggnaden och du ser att han har gjort det och du säger ”Bra”. Sedan säger du till honom: ”Titta på den där gatan.” Han tittar på gatan och du ser att han har gjort det och du bekräftar honom genom att säga ”Okej”. Sedan säger du till honom: ”Titta på den där gräsmattan.” Han gör det och du ser att han gjorde det och du bekräftar honom med till exempel ”Mycket bra”. Varje gång du säger åt honom att titta på någonting så måste du peka på det föremålet.

Fortsätt med detta tills barnets smärta har minskat och han är mer alert. När det händer kan man avsluta assisten. Säg till barnet: ”Slut på assisten.”

En lokaliseringsassist är mycket enkel att ge. Den kan göras när ett barn har specifika skador eller när han är sjuk eller har något som får honom att känna sig sjuk eller som gör ont och som han har svårt att beskriva för en.

Att göra en lokaliseringsassist kan i hög grad hjälpa ett barn.

Pekassist

En pekassist är också mycket bra för barn. I den här assisten pekar barnet och anger en riktning. För att göra den här assisten måste barnet vara minst två och ett halvt år gammalt. Man ställer frågan: ”Var är (och säger ett bekant föremål, som t.ex. bordet)?” Och sedan ”Var är stolen?” Och ”Var är mamma?” Och så vidare. Det fungerar mycket bra att göra den här assisten på ett barn.

Man kan också göra denna assist som en del av att lära ett barn ett språk. Han kan snabbt lära sig namnen på alla föremål i ett rum genom att göra detta. Man frågar: ”Var är bordet?” Och sedan säger man: ”Det är ett bord, där. Var är bordet? Okej, där är bordet. Okej.”

Sedan kan man ta ett annat föremål eller en del av utrymmet omkring och fråga: ”Var är golvet? Det är golvet.”

När man gör den här assisten med ett barn, kommer han efter ett tag att fråga dig: ”Var är bordet?”, ”Var är golvet?” och så vidare. Protestera inte. Bara sätt igång och följ hans uppmaningar. Också det gör honom glad.

Hur man hanterar sorg

Om ett barn är sorgset (väldigt ledset, gråter osv.) är det ofta tillräckligt att bara låta honom gråta tills han kommit ur det. Detta är särskilt sant om man är i nära kontakt med honom och han vet att han kan räkna med en för stöd och hjälp.

Om man frågar honom vad som hände och han inte svarar, insistera inte eller kräv att han talar om det för dig. Och försök inte hindra barnet från att gråta genom att helt enkelt säga åt honom att inte gråta.

Låt honom gråta. Det är vad man ska göra för honom. Försök inte göra honom glad. Låt honom gråta. Låt honom gråta tills han slutligen ser att man är där.

Om man börjar prata med ett barn som gråter, kan man få honom att plötsligt bli väldigt arg och bete sig på ett okontrollerat sätt eller så blir han upprörd eller börjar kasta sig omkring. Han kommer att göra olika saker. Han vill bara att man ska sluta prata med honom.

Han gråter för att han har förlorat något. Det är något förlorat där, på ett eller annat sätt. Och nu försöker du med dina frågor få något från honom. Du vill att han ska säga något?

När han mår dåligt och gråter för att han förlorat något, vet han bättre än att säga något till dig, för han tror att han bara kommer att förlora mer. Så om man tvingar kommunikation på honom, kan han bli upprörd. Men om man använder bra, vänlig kommunikation för att göra honom medveten om att han inte helt saknar någon att prata med, skapar man en balans. Han ser att man är där, pratar med honom, och att man egentligen inte förväntar sig att han måste svara.

Om man gör detta mycket mjukt och vänligt och inte säger mycket, kommer han helt enkelt att bli medveten om en. Han kommer plötsligt att sluta gråta och kommer att slappna av, för han har insett att man är där.

En annan sak man kan göra är att ta en liten leksak eller något sådant och lägga den i hans hand. Man kan ge honom nästan vad som helst. Han kommer först att avvisa den. Varför avvisar han den? För honom är den inte där, det är allt. Han är rädd att man kommer att tala till honom. Men plötsligt kommer han att ta emot vad man lägger i hans händer och säga: ”Okej då. Det här är bra.”

Han kanske blir lite antagonistisk när man ger honom någonting. Har du någonsin köpt en glasstrut till ditt barn? Du såg honom gråta och du gav honom en glasstrut. Han snyftade lite till och var kanske lite antagonistisk, sedan låtsades han att han egentligen inte var intresserad av glass och till slut, när han kom igenom det, där var han, åt glassen och tittade sig omkring och mådde bra.

Något annat man kan göra för att hjälpa ett barn är att dra till sig hans uppmärksamhet genom att göra vad han gör. Låt oss säga att ett litet barn ligger på golvet och han är mycket ledsen och gråter och svarar en inte. Man kan lägga sig ner på golvet och också börja gråta. Ibland kan man bara lägga sig ner på golvet i samma ställning som barnet så kommer han att känna sig bättre till mods. Det kan låta underligt, men man bara lägger sig ner så slutar barnet gråta. Barnet mår bättre för att man är där och så börjar han prata med en. Men om inte det fungerar, skulle man själv också kunna börja gråta.

Låt oss säga att barnet ligger där och bu-hu-hu-hu-hu-hu-hu-hu-hu och man ligger där och bu-hu-hu-hu-hu-hu-hu-hu. Barnet kan till och med säga någonting i stil med: ”Vad är detta för oväsen? Vad är det som pågår?” Och han skulle lägga märke till en. Det är bara ett sätt att dra till sig uppmärksamhet. När man får barnets uppmärksamhet fokuserad lite grann på någon del av området omkring honom, är detta det första inledande steget till kommunikation.

Ett annat exempel: Ett barn kan må dåligt. Han kanske upplever det som om livet har mycket kraftiga kängor och precis har gått över hela honom. Barnet mår hemskt och han säger: ”Snyft-snyft.” Så man gör samma ”snyft-snyft”-ljud. Om man gör detta kommer barnet att titta på en och titta bort igen.

Och plötsligt kommer barnet att göra ett nytt försök och ”Snyft”. Så man ”Snyft”.

Och sedan kommer barnet att bli gladlynt.

En annan metod att hjälpa ett gråtande barn är att få barnet att överdriva sina tårar. Här är ett exempel på hur en förälder hanterade sin gråtande dotter på det sättet. Hon kom in gråtande för att hon ville ha någonting, så föräldern sade: ”Jösses, det där är ganska bra. Få se om du kan göra det igen.” Så hon grät igen och sedan tittade på honom med ett leende. Och han sade: ”Det där var riktigt bra.” Och det tyckte hon faktiskt. Det var slutet på tårarna.

En enkel form av det här fungerar också på en baby: man bara bekräftar vad babyn gör. En liten baby ligger i sin spjälsäng och gråter, gråter, gråter, gråter och gråter och folk kommer fram och brukar säga: ”Hyssj-hyssj, det är okej raring, ingen kommer att ge sig iväg och ingen kommer bara att lämna dig” osv. Men en Scientologist går fram till spjälsängen och ger babyn några bra bekräftelser och säger till honom: ”Bra! Visst!” Och babyn slutar gråta. Varför slutar den? Därför att denna Scientologist sade: ”Jag hörde dig gråta, jag vet vad du gör, du ligger där och gråter.” Det var bekräftelsen som fungerade – att låta någon veta att man hörde honom.

Här är ett roande exempel på hur man kan bekräfta ett litet barn för vad han gör: en liten baby låg i sin spjälsäng och grät, grät, grät, grät, grät. En Scientologist ställde sig vid spjälsängen och sade: ”Hej!” Sedan sade han: ”Ligg i din säng.” ”Tack.” ”Ligg i din säng.” ”Tack.” ”Ligg i din säng.” Det var vad barnet gjorde, så han drog en djup suck av lättnad och slutade gråta. Det är ganska enkelt. Denna Scientologist gav honom något att göra som han faktiskt var bra på att göra.

Så det rätta sättet att hjälpa ett barn som befinner sig i sorg är att bara vara där för barnet och ta honom ut ur hans sorg genom kommunikation. Om man kan få honom i kommunikation, kommer han att komma ur sin upprördhet.

Sammanfattning

De viktigaste punkterna när man har att göra med ett barns upprördhet eller skador är dessa:

1. Säg ingenting och gör inga ljud runt ett skadat barn.
2. Låt barnet gråta ut om det verkar vara tillräckligt.
3. Ge barnet assister för att hjälpa det att snabbt återhämta sig från skadan eller upprördheten.