Det har saknats en beståndsdel i studiet och användningen av public relations lika länge som ämnet har existerat. Detta har varit en av de främsta anledningarna till att public relations varit ett ofullständigt ämne och, som ett resultat av det, något som kan bli ett problem för alla som använder public relations.

Så vilken är denna saknade beståndsdel? Det är verklighet.

Verklighet betyder de saker vi förnimmer (lägger märke till eller blir medvetna om) genom våra sinnen, såsom syn, hörsel, lukt och känsel. Detta är de saker som är verkliga. Verklighet är i grund och botten överenskommelse om vad människor ser och information i det fysiska universumet. Det är graden av samtycke som uppnås mellan människor. Antingen är man överens med människor omkring en eller så är man inte överens med dem, och i den grad man är överens eller inte överens, orsakar man sin egen verklighet.

Till exempel om du och en annan person var på stranden och ni båda älskade den friska luften och molnfria himlen och var överens om att det var trevligt att vara där, skulle ni båda dela en verklighet.

De saker som du och dina medmänniskor är överens om, är verkliga. De saker som ni inte är överens om, är inte verkliga.

Om du till exempel hade ett syfte att bli dansare, men dina föräldrar ville att du skulle bli läkare och bara var villiga att stödja det, skulle detta förmodligen orsaka en stor upprördhet. Ditt syfte skulle inte vara verkligt för dem så de kanske skulle ignorera det, låtsas som att det inte fanns och inte stödja dig i att uppnå det målet. Till den graden skulle du inte vara verklig för dem. Och dina föräldrar skulle möjligen kunna sluta vara verkliga för dig.

Det upptäcktes i Scientology att verklighet hänger samman med två andra beståndsdelar. Dessa två ytterligare beståndsdelar är affinitet och kommunikation.

Med affinitet menar vi ”emotionellt gensvar”. Vi menar ”känslan av tillgivenhet eller avsaknad därav, känslan av angenäm emotion eller oangenäm emotion förbundet med livet”.

Affinitet hör närmast ihop med rum. Faktum är att affinitet skulle kunna definieras som ”avståndsfaktorn”, eftersom personer som är långt ifrån eller nära varandra har olika sätt att visa affinitet mot varandra. Tänk på någon du tycker om att vara i samma rum (eng. space) med, jämfört med någon som du inte vill vara i närheten av eller till och med försöker undvika. Detta har att göra med din affinitet för dessa människor.

Om du till exempel mötte en vän som du inte hade sett på länge som anlände med flyg, skulle du förmodligen hälsa honom entusiastiskt och ge honom en stor kram. Detta är mycket hög affinitet. Ett motsatt exempel kunde vara en elev som kallades till rektorns kontor på sin skola där rektorn var känd som mycket sträng och ovänlig; eleven skulle förmodligen vara rädd och tycka det var svårt att vara i samma lokal. Detta är mycket låg affinitet.

Kommunikation är utbyte (det att någonting ges och tas emot mellan människor) av idéer över rum.

Dessa tre beståndsdelar – affinitet, verklighet och kommunikation – bildar ARC-triangeln (uttalas A-R-C) i Scientology och tillsammans utgör de beståndsdelarna i förståelse.

Om ett hörn av denna triangel (till exempel A) höjs, höjs även de andra två. Om ett hörn sänks, sänks även de andra två.

Med hög affinitet har man alltså även hög verklighet och hög kommunikation. Med låg affinitet har man även låg verklighet och låg kommunikation.

Med ett högt eller lågt R har man ett högt eller lågt A och C.

Till exempel när man var tvungen att gå till rektorns kontor. Även om ryktena sade att han var sträng och ovänlig, skulle man kunna använda A-R-C-triangeln. Om man såg sig omkring på rektorns kontor kanske man skulle upptäcka något som kunde erbjuda en möjlighet att skapa verklighet. Låt oss säga att man såg några utmärkelser på hans hylla och lade märke till att de var för frivillig brandbekämpning och ett enastående arbete för samhället. Enbart genom att uttrycka sitt intresse och fråga honom om dessa utmärkelser skulle man öka kommunikationen. Rektorn skulle kanske berätta om händelserna och man kunde upptäcka ett gemensamt intresse för att bevara skogarna omkring det lokala samhället. Affiniteten mellan er båda ökar med kommunikation och ni är båda överens (verkligheten) angående ett ämne, så A-R-C:n ökar och detta resulterar i bättre förståelse.

Så fungerar det med ARC-triangeln. Den höjs eller sänks som en helhet. Man kan inte ha ett lågt R och ett högt A och C.

Det är meningen att public relations ska vara ett sätt att få över sin kommunikation till andra. Den kommunicerar idéer. Anta att man försökte kommunicera en verklighet (R) som på något sätt hade ändrats, dvs. inte var sanningsenlig. I ett sådant fall skulle kommunikationen möjligtvis först nå fram, men sedan skulle den komma tillbaka till en på ett dåligt sätt på grund av den förändrade verkligheten.

Till exempel en knarklangare som förespråkar en ny drog som ger ”sinnesvidgande upplevelser” till elever på en skola kanske i början får en del elever intresserade. Men förr eller senare rapporteras knarklangaren till polisen som kommer att gripa honom.

Du har förmodligen sett många exempel i livet på institutioner, företag och oärliga utövare som marknadsförde sina produkter med löften de inte hade för avsikt att hålla. Deras budskap kanske når fram till en början, men på grund av den skada de orsakar hamnar de i en riktig soppa, med åtal, fängelse osv. Att ljuga kommer till slut alltid att ställa till med svårigheter för dem som inte är ärliga.

Hela detta samband mellan affinitet, verklighet och kommunikation och hur var och en beror på eller påverkas av de andra är, naturligtvis, ett framsteg som gjorts i Scientology. Det var inte tillgängligt för människor som tog del i public relations tidiga början. Så de talade och talar fortfarande till största delen lögner.

Äldre PR-utövare fann det enklare att bara säga lögner. De sade att någonting var bättre eller större än det faktiskt var, såsom marknadsföringen av en cirkus med tre maneger. Eller de spred i hemlighet lögner eller ljög om någon för att förstöra hans rykte. De äldre PR-utövarna försökte på alla möjliga sätt att överraska eller få folk att bli intresserade av vad de sade. Och det lättaste sättet att göra det på var genom att förändra ”fakta” för att få något att verka större och bättre, eller göra någonting mycket värre än det faktiskt var.

Till exempel public relations-personer för ”mental hälsa” bara hittade på ”statistiker” över de sinnessjuka, utan någon som helst anknytning till vad som fanns eller vad som faktiskt hände. PR-uttalandet att ”nio av femton engelsmän kommer att bli tokiga under någon period i sitt liv” är en fullständig lögn. Dessa falska statistiker från PR-personer används för att påverka lagstiftare i regeringar för att snabbt få pengar för deras program för ”mental hälsa”.

De sätt som pengar och människor används på av public relations-personer, oavsett om de anlitas av en diktator, kung, president eller ett företag, visar att de har använts för att sprida skadliga och ondskefulla lögner.

Till exempel gav en amerikansk president en gång två olika siffror på hur mycket regeringskostnaderna ökade per år – och allt inom bara två månader. Det är uppenbart att hans public relations-man försökte påverka kongressen.

PR-mannen som gör reklam för den senaste bilen som ”Århundradets bil” eller en som förespråkar skydiving och gör reklam för en ”fallskärm som alltid vecklar ut sig” och många andra sådana saker, är alla PR-handlingar – och många är förmodligen fulla av lögner.

Man läser i en tidning eller lyssnar på vad folk säger och man hör och ser PR–PR–PR – allt är lögner.

Den enorma makten hos dagstidningar, tidskrifter, radio, tv och dagens ”massmedia”-kommunikation kontrolleras av PR-män för grupper som vill ha stora fördelar och särskild behandling även om det kan skada många andra människor. Och för att få detta att ske kontrollerar PR-personerna media med lögner.

Således har public relations förvandlats till ”det bästa sättet att ljuga” – ett sätt att övertyga eller förmå människor att tro på vadhelst PR-personen säger.

Det skapar en värld där många människor känner mindre tro på mänsklig ärlighet och godhet. Det har minskat förhoppningarna om att uppnå höga mål, försvagat människors lojalitet till deras länder och gjort det svårare att skilja på rätt och fel.

Varför är det så?

När någon använder kommunikation bara för att säga lögner, då går affiniteten ner och man får hat. Det beror på att R (eng. reality; på svenska, verklighet) har förstörts. Till exempel i ett land som använde fysiskt våld för att få människor att följa order när de inte ville göra det, eller om människorna ansåg att det var fel, skulle människorna bli mycket upprörda och börjar känna hat. Efter ett tag kan hatet förvandlas till upplopp och krig.

Public relations som bara förespråkar en falsk verklighet av lögner, blir därför lågt A, lågt C och kommer att slå tillbaka på ett mycket obehagligt sätt mot var och en som använder den.

Så den första läxan man kan lära som hjälper en använda PR på ett säkert sätt är att UPPRÄTTHÅLLA EN HÖG VERKLIGHET.

Ju fler lögner man använder i public relations, desto troligare är det att den kommer att ha en negativ verkan, inte bara på andra, utan även på en själv.

Vi får då lagen:

ANVÄND ALDRIG LÖGNER I PR.

Problemet med public relations var alltså dess brist på verklighet. En lögn är så klart en falsk verklighet.

Problemet med PR var VERKLIGHET!

Om man ska ge ut en pressrelease för en ny burköppnare som man lätt kan öppna burkar med, och man vill säga ”Ett barn kan använda den”, ska man först ta reda på om det stämmer. Ge burköppnaren till ett barn och få det att öppna burken. Då upptäcker man att han kan, så det är sant. Nu kan man säga ”Ett barn kan använda den”. Men gör det inte större än det egentligen är genom att kalla det ”Århundradets burköppnare”. Det kommer inte att kommunicera.

Bara för att radiostationer, tv-kanaler och pressen vräker ut budskap hela tiden, innebär inte det att de kommunicerar till någon. Verklig kommunikation innebär att någon faktiskt nås av budskapet.

Vilken lögn som helst kommer antingen att minska C (eng. communication) eller kommer en dag att få C att upphöra helt och hållet, eftersom det inte längre finns någon tillit eller någon affinitet.

Så det finns ett sätt att känna till och använda public relations. Men om en person använder PR med enbart lögner, kommer han att orsaka många problem och personligen förlora allt värde eller tillit.

Men om man håller sig till sanningen och använder hög affinitet kommer man att kunna kommunicera och få över sitt budskap.

När man känner till detta blir public relations ett långt mer användbart ämne.

Det nästa man behöver känna till är ”vem” eller vilken ”målgrupp” man försöker kommunicera till. Och genom att känna till denna information kan man framgångsrikt få sina projekt gjorda.