Nu när du har lärt dig om kommunikationsformeln, låt oss undersöka beståndsdelarna i kommunikation när de används. Med användning menar vi handlingarna att göra någonting, i motsats till tankarna, idéerna och planerna.

I ämnet kommunikation har vi vad vi kallar en ”kommunikationscykel”. Cykel innebär de steg som tas från början till slutet av någon handling. Till exempel skulle man kunna säga att cykeln att odla ett träd är som följer: a) plantera ett frö, b) ge det lite vatten, c) så snart det börjar växa, ge det lite solsken och d) fortsätta vattna det tills det växer upp till en planta eller ett träd.

Låt oss som ett exempel ta två personer som talar med varandra. För att hålla det enkelt, låt oss bara kalla de två personerna A och B. Det finns en kommunikationscykel där A säger någonting till B, B förstår och duplicerar vad A har sagt och sedan bekräftar B A. A tar emot bekräftelsen och vet att han blev hörd och förstådd. Detta är en kommunikationsscykel.

Låt oss nu undersöka vad som händer när en verklig kommunikation äger rum. Det finns beståndsdelar i kommunikationscykeln som måste inkluderas för att det ska vara en bra kommunikation.

Som vi lärde oss i kommunikationsformeln, behöver vi ha Avsikt och Uppmärksamhet, liksom Duplicering för att en bra kommunikation ska äga rum.

I det första exemplet som visas i illustrationen nedan, har vi A:s Avsikt. A måste först ha för avsikt att skicka kommunikationen till B. När detta sker, måste B ha sin Uppmärksamhet riktad mot vad som kommer att sägas så att han hör det.

För att det ska vara en verklig kommunikation, måste Duplicering hos B äga rum av meddelandet som kom från A. Låt oss säga att A säger ”Det där är en röd bil”. B måste duplicera vad som sades och inte tro att A sagt ”Det är inte särskilt långt bort”.

A måste naturligtvis, för att börja leverera en kommunikation, ha gett Uppmärksamhet till B från första början. Och B måste ha gett den här kommunikationen en viss Avsikt, åtminstone att lyssna eller ta emot.

Så vi har Avsikt och Uppmärksamhet hos både Orsak (A) och Effekt (B).

Den andra beståndsdelen av det här som är mycket viktig, är Duplicering. Vi kan också kalla detta ”överenskommelse”.

Mängden överenskommelse som finns mellan A och B i kommunikationsexemplet ovan visar hur mycket de är överens med varandra.

Låt oss ta ett exempel där två personer pratar om musik som de båda tycker om. Det finns en stark duplicering och mycket överenskommelse från första början och de kan lätt förstå varandra medan de kommunicerar om sånger de tycker om och lyssnar på.

Men ta till exempel en person som har levt hela sitt liv i en öken och aldrig har sett havet eller en sjö. Någon som berättar för honom om de äventyr som upplevts i en liten båt på ett stormigt hav skulle ha svårigheter att få en duplicering av vad som sades, eftersom ökenmänniskan aldrig ens har sett havet. Dessa två personer skulle inte dela en överenskommelse förrän kanske ökenmänniskan visades en bild av havet eller, ännu bättre, en film eller video av det.

Så vi får regeln att B som Effekt måste Duplicera vad som sades av A som Orsak, även om det bara är lite grann, för att göra det möjligt för det första steget av kommunikationscykeln att äga rum.

När B förstår vad A sagt och ger honom en bekräftelse, då blir A Effekten och måste Duplicera det som kom från B för att kommunikationen ska fullbordas. Om detta görs, är det troligt att A och B kommer att komma bra överens.

Vi tar exemplet ovan och säger att man visade mannen från öknen några bilder av havet och till och med en kort film om det. Man skulle sedan kunna få till stånd en Duplicering av vad man pratade om och ha en kommunikation med honom och beskriva hur vinden kan få vattnet att röra sig i vågor, precis som vinden kan få ökensanden att flyttas omkring. Han förstår detta och säger ”Okej, jag förstår”.

Om denna Duplicering inte äger rum hos B och sedan igen hos A, förblir kommunikationscykeln ofullständig.

Om till exempel B inte Duplicerar vad som sägs av A över huvud taget, uppnås inte det första steget av kommunikationsformeln och en hel del förklaringar och meningskiljaktigheter skulle kunna uppstå.

Låt oss säga att ökenmänniskan tror att man talar om en kamel när man berättar för honom hur man hade seglat på havet och att båten gungade från sida till sida. Låt oss säga att han inte Duplicerar en över huvud taget. Så när man berättar för honom att man helt enkelt skulle kunna binda fast båten och lämna den där när man är klar och aldrig behöva ge den mat eller vatten (som han måste göra med sin kamel varje dag när han har ridit färdigt på den), kan han bli upprörd och försöka få reda på hur den kan hålla sig vid liv utan ordentlig omvårdnad.

Sedan, om A inte Duplicerar vad som sägs av B, när B är Orsak och talar till A, skulle detta kunna resultera i samma problem och göra kommunikationscykeln ofullständig. Och återigen, det kommer att fattas Duplicering.

Ökenmänniskan börjar till exempel prata med personen om olika typer av sand i öknen när personen inte vet någonting om det ämnet och aldrig ens har sett en öken.

När alla steg i kommunikationscykeln är fullständiga, kommer det att resultera i att både A och B förstår varandra och kommer bra överens. Men om steg lämnas ofullständiga kommer antingen A eller B, eller båda, att vänta på att stegen ska fullbordas. På detta sätt blir kommunikationen upprörande och skadlig.

Om man till exempel frågade någon vad klockan var och personen aldrig svarade en, skulle man känna sig upprörd över att inte kunna fullborda kommunikationscykeln.

Oavslutade steg i kommunikationscykeln ger upphov till vad som skulle kunna kallas ”svarshunger”. En person som väntar på ett tecken på att hans kommunikation har tagits emot, är benägen att acceptera vilken kommunikation som helst som kommer till honom. När en person under mycket lång tid har väntat på svar som inte kommer, kommer vilken typ av svar som helst, varifrån som helst, att accepteras av honom som ett försök att råda bot på bristen på svar.

I bra kommunikation är det alltså viktigt att alltid fullborda kommunikationscykeln och inkludera varje del av kommunikationsformeln.

Men det kan också skapa upprördhet om ett svar ges som inte har någonting att göra med vad man talar om, såsom när någon bara pladdrar eller käbblar hela tiden eller när inget svar alls ges. Tänk dig att du frågar personen vad klockan är och han säger att det är för varmt och att han känner sig obekväm.

Kommunikation i sig är skadlig endast när kommunikationen som kommer från Orsak är plötslig och inte har någonting att göra med vad som händer eller diskuteras vid den tidpunkten. När detta händer tas ingen hänsyn till två beståndsdelar av formeln: Uppmärksamhet och Avsikt.

Ett exempel på detta skulle kunna vara när man talar till en grupp människor om hur vacker ängen är med alla blommor och träd, och så börjar plötsligt en av personerna i gruppen att beklaga sig över de höjda oljepriserna och hur dyrt det är för honom att köra bil.

Även ”Intresse” är en viktig beståndsdel av kommunikation. Intresserad innebär att man ägnar uppmärksamhet åt något. Intressant innebär att man gör saker och ting för att få och behålla någons uppmärksamhet.

I en god kommunikation är A intresserad och har Avsikten att intressera B. B, som ska tilltalas, blir intressant. Likaledes är B, när han kommunicerar, intresserad och A är intressant. Här har vi, som en beståndsdel av kommunikationsformeln – men en mindre viktig beståndsdel – den ständiga förändringen av både A och B från att vara intresserad till att vara intressant.

Orsak är intresserad. Effekt är intressant.

Något viktigare är det faktum att A:s Avsikt att tas emot av B gör det nödvändigt för A att vara Duplicerbar (kunna dupliceras). Om inte A kan vara Duplicerbar över huvud taget, kommer naturligtvis inte hans kommunikation att tas emot av B, därför att B, ur stånd att Duplicera A, inte kan ta emot kommunikationen.

Låt oss som ett exempel på detta säga att A talar kinesiska, och B bara förstår franska. Det är nödvändigt för A att göra sig Duplicerbar genom att tala franska till B, som endast förstår franska.

Eller om man till exempel pratade med en ung person för att förklara för honom hur någonting fungerar, skulle man kunna använda enkla ord och till och med delar av ett föremål eller skisser (enkla teckningar) så att han kunde följa med och duplicera vad man säger.

Sammanfattningsvis kan sägas att om alla beståndsdelarna av kommunikationsformeln har inkluderats och kommunikationscykeln fullbordas, har man god kommunikation och man kommer att bli förstådd av andra. Detta är vägen till större lycka och framgång.

Kom ihåg, en människa är död i samma mån som hon inte kan kommunicera. Hon är levande i samma mån som hon kan kommunicera.