Eftersom inte alla som studerar har den faktiska massan av vad de studerar tillgänglig – som till exempel en traktor eller äpplen – har användbara verktyg utvecklats för att råda bot på en brist på massa. Dessa kommer under ämnet demonstration.

Demonstration betyder handlingen att visa eller peka ut något för att göra det klart och tydligt hur något görs eller hur det fungerar. Det betyder också att lära ut eller visa genom att göra något.

Ett sätt att tillhandahålla massan som hjälp till att reda ut saker, är att göra en demonstration. Det finns en mycket enkel typ av demonstration som oftast används i studier och som kommer att hjälpa en få en balans av massa i förhållande till den innebörd man studerar. Det är att använda en demonstrationssats.

1. DEMONSTRATIONSSATS

En sats är en samling likartade saker som förvaras tillsammans, ofta i en behållare, så att de kan användas i ett visst syfte.

En demonstrationssats eller demosats är en samling olika små föremål, såsom korkar, kapsyler, gem, pennhylsor, gummiband osv. Föremålen används för att demonstrera (visa) något för att hjälpa en att förstå det.

Föremålen i en demosats förvaras vanligtvis i en behållare och är redo att användas för att demonstrera idéer, fakta, lagar och till och med visa ords betydelser. Faktum är att vad som helst kan demonstreras med en demosats.

Man kan använda föremålen och sakerna i en demosats på ett bord eller ett skrivbord för att visa vad som helst man studerar.

Demosatsens främsta syfte är att demonstrera förståelse.

Om man kör in i något man studerar som man inte kan reda ut, kan en demosats hjälpa en reda ut och förstå det. Låt oss säga att man inser att det handlar om en serie steg för hur man gör något och det är inte klart för en, så man använder massan i en demosats för att arbeta ut det.

Låt oss som exempel ta en mycket enkel handling man kan tänkas behöva demonstrera, såsom att göra en kopp te. Man skulle kunna använda en demosats för att få massa och som hjälp för att komma underfund med stegen. Man kan:

Använda en kapsyl för att representera kastrullen och ett gummiband för att representera vatten som går in i kastrullen.

Använda några gem för att representera eldstaden eller spisen som man sätter kastrullen på för att värma upp vattnet.

Använda pennhylsor för att representera koppen och en kork för att representera tekannan som man lägger teet i (genom att använda ett annat föremål från demosatsen).

Nu kan man ta bort kastrullen från elden eller spisen och hälla vatten och te i kannan, hälla teet i koppen och, genom att använda andra saker från satsen, lägga till mjölk eller grädde och ett sötningsmedel.

Den första studiebarriären är frånvaro av massa, men ett sätt att lägga till den massa man behöver för att förstå är att använda solida saker från en demosats för att representera de innebörder man försöker reda ut.

2. LERDEMONSTRATIONER

Ett ytterst värdefullt hjälpmedel när man studerar ett ämne är att använda lera för att demonstrera något. Det kan vara idéer, fakta, lagar eller till och med för att visa betydelsen av ord eller vilken del som helst av vad som helst man studerar. Detta kallas en ”lerdemonstration” eller ”lerdemo”.

Syftena med lerdemonstrationer är:

1. Att göra materialet man studerar verkligt för en genom att demonstrera det i lera

2. Att ge en en riktig balans mellan massa och innebörd

3. Att lära sig att tillämpa

Man använder sina händer och lera för att göra grova modeller av de föremål, människor eller innebörder man studerar. Detta görs för att få en fullständig balans mellan massan och innebörden och för att fundera ut och klara upp vad som helst som man kanske är förvirrad över.

Man kan använda flera olika färger av lera, men färgerna har ingen särskild betydelse. Färger används enbart för att hjälpa en att se skillnaderna mellan föremål, personer och sakerna man gör i lera.

Vad som helst kan visas i lera. Det finns inga gränser för vad man kan göra och visa i en lerdemonstration. Den enda begränsningen skulle kunna vara ens brist på förståelse.

Om man kan visa något i en lerdemonstration, då förstår man det. Om man inte kan visa det, då förstår man helt enkelt inte vad det är. När man arbetar ut saker i en lerdemonstration, hjälper det en faktiskt att få till stånd en förståelse av dem.

Din lera måste visa ämnet du framvisar. Det ska inte bara vara en lerklump. Men konst har ingenting att göra med lerdemonstrationer. Vad du gör i lera behöver inte se vackert ut. Föremålen du gör behöver inte inkludera små detaljer. De kan vara grova modeller som representerar föremålen du gör.

Men dina lerdemonstrationer måste vara stora.

Om du gör en liten lerdemonstration, följer du inte syftet med att du gör det i lera. Det är lerans massa som hjälper dig att förstå och arbeta ut saker. Små demonstrationer har inte så mycket massa. Genom att göra stora föremål, personer och saker och ting i din lerdemonstration, får du mycket massa och det är en mycket viktig del av vad du gör.

Etikettering

Allting man gör i lera måste ha en etikett och man måste etikettera varje del efterhand som man går framåt. Man kan göra etiketter från små pappersremsor eller ett kort.

Man gör inte alla föremålen och går sedan tillbaka och sätter etiketter på dem alla. När man har gjort ett föremål, sätter man en etikett på det. Sedan gör man nästa föremål och sätter en etikett på det och så vidare. Man måste göra detta för att upprätthålla balans mellan massa och innebörd när man fortskrider.

När man har fullbordat hela lerdemonstrationen, gör man en övergripande etikett som beskriver vad det hela är.

Om någon hjälper en med ens studier kan man visa honom sin lerdemonstration, men man visar inte den etikett som beskriver det hela och säger inte någonting – man låter honom bara se vad man gjorde. Han tittar bara på ens lerdemo och funderar ut vad det är och talar om det för en. Sedan visar man honom den övergripande etiketten.

Om han bara kan titta på och förstå demonstrationen och se vad man har gjort i lera, utan att man förklarar det för honom eller visar honom den övergripande etiketten, vet man att ens demonstration var framgångsrikt gjord.

Exempel:

Låt oss säga att man ska göra en lerdemonstration av en blyertspenna. Man gör en tunn rulle av lera som representerar blyertsen och ett yttre skikt av lera som representerar träet, och låter den tunna blyertsen sticka ut lite i ena änden. Man etiketterar den tunna rullen ”bly” och etiketterar det yttre skiktet ”trä”.

Man gör en liten cylinder av lera och sätter fast den i ena änden och etiketterar den ”radergummi” eller ”suddgummi”. Sedan gör man en etikett för det hela där det står: ”Det är en blyertspenna.”

När man är klar med sin lerdemonstration kan man visa den för någon annan om man vill, särskilt någon som arbetar med en för att hjälpa en med ens studier. Men först måste man ta bort den övergripande etiketten, ”Det är en blyertspenna”, innan man låter honom titta på den. Sedan, om han kan titta på ens demo och säga: ”Det är en blyertspenna”, då vet man att man framgångsrikt har visat det i lera.

Den riktning som något färdas i visas vanligtvis med en liten pil av lera och etiketteras med vad den representerar.

Detta är viktigt eftersom en lerdemonstration ibland kan vara förvirrande om man inte kan se den riktning saker rör sig i eller ordningsföljden av något som händer.

3. ATT SKISSA

Att skissa är handlingen att göra en enkel, snabb teckning som inte visar mycket detaljer.

Att skissa är också ett sätt att demonstrera och är något man kan göra för att få en balans mellan massa och innebörd och hjälpa en arbeta ut saker och ting.

Man kan sitta vid ett skrivbord och försöka reda ut något eller studera något som man inte fattar. Man kan ta en penna och ett papper och skissa det och få ett grepp om det. Låt oss säga att man vill arbeta fram en plan eller något för en grafisk framställning – man skulle kunna göra en skiss som hjälp för att klargöra det för en själv.