I områden där en person har en hel del förtrogenhet (god kunskap om någonting), vet han hur scenen (eller området) ska vara. Om en person till exempel har arbetat med en viss typ av arbete under många år har han förmodligen förtrogenhet med vilka de bästa verktygen och den bästa utrustningen som ska användas är, de effektivaste och säkraste tillvägagångssätten man ska följa, hur saker och ting brukade göras för några år sedan och hur de har förändrats. Han skulle lätt kunna upptäcka outpoints, som att någon använder fel verktyg för ett jobb. Om man inte har någon förtrogenhet med hur en scen (ett område) borde vara, kan man inte med lätthet upptäcka outpoints (ologiska data) i den.

Att veta hur en scen borde vara är detsamma som att veta vilken den ideala scenen för det området är. Ideal betyder perfekt eller bästa möjliga. Om en person inte känner till den ideala scenen eller situationen, är det inte troligt att han observerar saker i den som inte är ideala.

Till exempel om vi skickar ut en bonde på en seglats, skulle han vara i ett område som han inte är förtrogen med. I vindhastigheter på 10 meter per sekund skulle segel och deras rep knarra och vågorna skulle slå mot fartygets skrov (dess botten och sidor). Bonden som ser och hör allt detta skulle vara säker på att fartyget håller på att sjunka. Han har ingen förtrogenhet med hur det ska låta eller se ut, så han missar alla verkliga outpoints och tar kanske alla pluspoints för outpoints.

Men en lugn och vacker dag ser bonden ett mycket stort fartyg komma inom 150 meter från sidan av sitt fartyg. Det större fartyget kommer närmare och närmare det fartyg som bonden befinner sig på och bonden tycker att allt är hur bra som helst.

En erfaren styrman ombord kanske rusar runt och försöker undvika en kollision med det större fartyget, och allt bonden skulle tänka var att styrmannen uppförde sig illa! Eftersom bonden saknar all förtrogenhet med havet och inte har någon uppfattning om det ideala vad gäller smidig, säker segling, är det inte troligt att han skulle se verkliga outpoints såvida han inte höll på att drunkna. Men en erfaren sjöman är någon som är förtrogen med allting om fartyg och segling. Han känner igen outpoints till och med i små saker som är ologiska.

Å andra sidan, om sjömannen hade befunnit sig på en bondgård skulle han fullkomligt missa att en sjukdom hade drabbat vetet (så att vetet inte kunde säljas och bondgården inte skulle tjäna några pengar på vetet). Han skulle inte upptäcka att en grind var öppen (vilket skulle göra det möjligt för kor eller andra djur att vandra iväg och gå vilse). Sjömannen skulle inte se några outpoints på den här bondgården, men bonden skulle se de här sakerna och genast veta att gården var i så dåligt skick att den inte skulle kunna fortsätta sin verksamhet.

Regeln är:

EN PERSON MÅSTE HA EN IDEAL SCEN MED VILKEN HAN KAN JÄMFÖRA DEN RÅDANDE SCENEN.

Om en medarbetare inte har någon uppfattning om vad som händer i en riktig organisation och hur den ska fungera, missar han uppenbara outpoints.

Ett exempel på detta inträffar när en erfaren chef som besöker en organisation försöker påpeka för de helt nya medarbetarna (som inte känner till det ideala och inte har någon förtrogenhet med organisationen) vad som är fel med organisationen. De fixar till vad han säger att de ska göra (samtidigt som de beter sig som om de inte vill göra det), men slutar med det i samma ögonblick han ger sig av. Eftersom de inte har någon förtrogenhet med en perfekt organisation eller med något som är idealt, ser dessa helt nya medarbetare helt enkelt inte något fel och inte något rätt heller!

Konsekvenserna av detta är i sig ologiska. Man kanske ser en outbildad chef avskeda alla personer som producerar bra och låta de lata eller oanvändbara stanna kvar. Låt oss säga att hans felaktiga ideal är en tyst organisation. Så han avskedar alla som är högljudda eller som säger åt andra att de ska sätta igång och arbeta. Han ignorerar statistiker. Han ignorerar sådant som han borde vara uppmärksam på därför att han har en felaktig ideal scen och ingen förtrogenhet med vad en korrekt scen består av.

Observationsfel

När scenen inte är bekant för en, måste man titta noga för att bli medveten om saker. Man kan se turister göra detta. Men personen som har bott där under lång tid ”ser” mycket mer än turisterna, till och med när han går rakt fram nedför gatan.

Det är lätt att förväxla ovanliga fakta med ”viktiga fakta”. ”Det var en varm dag för att vara vinter” må vara ovanligt, men det är ett användbart datum först när det visar sig att allting faktiskt frös till den dagen, eller att det visade på någon annan outpoint.

De flesta felen när det gäller observation görs för att man inte har något ideal för scenen eller inte är förtrogen med den.

Det finns emellertid andra felkällor.

”Att vara resonlig” är den främsta syndaren. Resonlig betyder att en person så intensivt försöker få ologisk information eller ologiska situationer att verka logiska att han inbillar sig, hittar på eller är villig att godta felaktiga orsaker för att förklara dem. Folk antar att något är korrekt, till exempel genom att inbilla sig att någonting finns där, istället för att se att det faktiskt saknas. Ett falskt datum antas existera därför att en ordningsföljd är felaktig eller har ett steg som saknas.

Till exempel, det finns normalt en person på en biograf som man ger biljetten till innan man går in i salongen, men en dag saknas han. Detta lägger folk inte märke till och de bara inbillar sig att det är okej ikväll att inte ge biljetten till biljettmottagaren. Men det visar sig att biljettmottagaren är sen vilket resulterar i att en del människor helt enkelt kommer in i alla fall. De köpte inte någon biljett och går bara in i biosalongen utan en.

Det är mycket märkligt hur lätt människor accepterar dessa inbillade data som inte alls finns där. Anledningen är att en ologisk ordningsföljd är obehaglig. För att minska obehagskänslan förändrar de sin egen observation genom att ignorera outpointen och drar en annan slutsats.

Korrekt observation

Vissa förhållanden måste existera för att korrekt observation ska kunna ske.

Det första är perception, dvs. att se, höra osv., genom sinnena. Detta kan ske antingen genom kommunikation på avstånd (till exempel genom att läsa, höra eller se något som skickas från ett annat område) eller genom att direkt titta, känna, uppleva.

Det andra är hur scenen eller området idealiskt sett borde vara.

Det tredje är förtrogenhet med hur sådana scener är när saker och ting går bra och när saker och ting inte går bra.

Det fjärde är att förstå pluspoints (saker som är rätt) när de är närvarande.

Det femte är att känna till outpoints (alla typerna) när de visar sig.

Det sjätte är en snabb förmåga att analysera data.

Det sjunde är förmågan att analysera situationen.

Det åttonde är villigheten att inspektera det område som har flest outpoints mer grundligt.

Sedan måste man ha den kunskap och fantasi som krävs för att hantera.

Man skulle kunna kalla det ovanstående för Observationscykeln. Om man kallar hantera för nummer nio, skulle det bli Kontrollcykeln. Cykel betyder alla stegen från början till slut av en handling.

Om en person utbildas till att förstå alla varianter av outpoints (ologiska saker) och läser på för att kunna föreställa sig en ideal scen och skaffar sig förtrogenhet med scenen eller typen av område, skulle hans förmåga att observera och hantera saker anses vara synnerligen överlägsna.